Lösta knutar

21.00
Nu behöver jag nog blogga av mig. Det va en månad sen sist och mycket har hänt sen dess vill jag påstå. Då hade jag opererats en vecka tidigare och va nog relativt sliten och uppgiven efter flera månader av motgång på motgång.

Har länge känt mig stressad inombords och haft den där gnagande inre oron under lång tid. Svårt att helt kunna slappna av och befinna mig i stunden. Njuta av det vackra och viktiga i livet.

Nu ser jag positivt på framtiden. Äntligen. Prix har nu hittat hem hos en fin vän till mig där jag är övertygad om att han kommer få det bra. Ett år av dubbla utgifter på att äga häst är nu till ända och vi kan äntligen få ekonomi och lägga fokus på familj och gemensamma drömmar.

Det har börjat klarna angående jobbet mot hösten och uppdraget som kurator kommer med lite tur innebära mer tid som kan läggas på varje skola och mer möjlighet att jobba så som det är tänkt. Mindre akut och mer förebyggande. Jag vill få chansen att jobba mer med värdegrund, normkritiskt tänkande och sänka kraven och stressen barn och ungdomar hamnar i idag.

Vi har blivit med hus. Äntligen får vi äga vårat boende! När pumporna kommer fram och ljusen tänds på gravarna går förhoppningsvis flyttlassen för fullt. Så det är många månader till godo att spara pengar till nytt bohag. Barnen ska få nya möbler och mycket gammalt får chans att bytas ut och kastas en sån här gång.

Heira ska börja i förskoleklass till hösten och verkar förväntansfull inför det. Dags för skola, ny miljö och nya kompisar.

Ronnie får gång på gång massa uppdrag både som trollkarl och parkourinstruktör. Är oerhört glad för hans skull att han får förverkliga sina drömmar och få utlopp för det han verkligen brinner för. Ibland inser vi att han arbetar 7 dagar i veckan vilket inte skulle vara hållbart livet ut. Men ibland är det värt det när man ser vad det ger.

Förra helgen fick jag och Ronnie chans att få komma iväg på tu man hand. Inget kravfyllt. En hotellnatt ihop och gå ut och äta på restaurang och ta en öl på en uteservering. Att få plocka fram den där grundläggande romantiken då och då. Fasen vad viktigt sådant känns. Semestern kommer ha stor chans att bli underbar och fridfull detta år. Efter förra årets erfarenhet har vi i år sett till att stryka veckor i kalendern där vi inte bokar upp oss på någonting. Det ska vara hela familjens tid utan massa hets att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Inget att förbinda sig till. Inga måsten. Förra året den här sommarperioden jobbade Ronnie varje helg 8 veckor i sträck och hade ett sidoprojekt som skulle bli klart under sommaren och det blev för mycket. Det går bara inte att jobba heltid och sen fortsätta när man väl är ledig och fylla tiden än mer.

Vi ska väl försöka fly iväg någon vecka här och var. Det bästa vore att helt försöka koppla bort sig från omvärlden en stund. Stänga av telefoner, ingen tv, inga påtryckningar från någon annan och bara va hela familjen och ta dagen som den kommer..
Semester för mig är att vakna upp på morgonen och tänka.. "undrar vad den här dagen bjuder på?.."