Yep yep

18.34

"Ja, vad ska man säga.." Det har blivit mitt nya fylla-ut-tystnaden-utan-anledning-uttryck. Eller kanske mest ett uttryck för när man aldrig upphör att förvånas så där lagom uppgivet.

Heira fick ett fint övertröttsanfall idag. Sjuk, trött och tom mage som det så ofta blir när man är hängig. Efter att ha haft gråtattack och varit otröstlig däckade hon i mitt knä efter att fått i sig en apelsin och får sova på nu. Natten kommer väl bli lite intressant men det är glömt om en vecka..

Dagisstart och kamp mot bacillerna

Igår blev det dop för My. Vi va faddrar. Ronnie och jag körde en varsin bil då vi va nio stycken här från Östhammar som hade destination Vallentuna, där dopet ägde rum. Så iväg på morgonen och lämna Thorin hos mamma, Heira hos Daniel och Tina. Hem och fixa till sig och iväg. Det var ett jättemysigt dop och hon va så duktig hela dan! Hade barnvakt över natten så det blev en myskväll och få sova hela natten..

Har lite härlig Black metal i lurarna. Det är najs det! Jag kan slås av tanken att jag hela gymnasiet verkligen varit djupt i det där med hårdrockarstilen. Get a gripkängor, skinnjacka, svart hår, nitar, konserter uppochnervända kors, festivaler och hela kittet.. Det var så mycket identitet i det. Så viktigt med hela imagen runtom själva musiken. En underbar tid. På något sätt växte jag ifrån imagen runt det men behöll det såklart kvar inom mig. Idag behöver jag inte visa hela världen vad jag lyssnar på. De som inte känner mig skulle ju aldrig kunna gissa med den alldagliga stil jag har idag, att majoriteten av mina skivor är musik som Mayhem, Vader, Marduk och Morbid Angel. Hi hi! Ja, vilken underbar tid det var! Att vara tonåring och bara känna sig så där stark i att bara vara jag. Strunta i mode, kvinnliga ideal och mainstreamkulturen. Bara gå emot allt det fick mig att känna mig så stark i mig själv. Idag är jag ju trygg i mig själv ur en annan aspekt men den där tillhörigheten och ändå att sticka ut i mängden var en chans att få vara rebellisk en period i livet. Och det kanske speglar lite av den jag är inombords. Jag klarar mig själv! Självklart är det kul att omges av människor, få träffa nya människor, umgås med sina vänner och familjen. Men jag har alltid känt ett inre lugn i att vara själv med. Det är ofta där jag hittar ny styrka och energi.

18 år.. det va tider det!

Har varit ut och sprungit här på eftermiddan. Det blev en tur på 3,7 km. Jag lyckades hålla en snitthastighet på 10 km/h och det kändes riktigt skönt i kroppen (trots mina 15 kg+)! Vill verkligen inte tappa motivationen nu så det vore ju nedrans snopet om barnens baciller slå ut mig igen.. Den där vågen tänker jag nog kasta, för ingenting får mig att bli så opepp som den. Jag har alltid varit en sån där jag kan gå upp 2 kilo ner 2 kilo och så håller det på sådär hela tiden. Jag märker ju på hur kläderna sitter när man gjort framsteg helt enkelt!

Löparoutfit.. och nog har man blivit 12 år äldre än på bilden innan allt.. He he!