Kltrploproi..

13.09
Ja, känns nästan som man kan snubbla över tangenterna med fingrarna för det är så mycket som surrar i huvudet just nu, och det är inte alltid man vet vart man ska göra av alltihop.

Sitter och äter en allt annat än nyttig lunch, men efter ridturen i morgonkylan var jag ju tvungen att ta en stor kopp varm choklad och ostmackor när jag kom hem. Mums!

December månad känns som den har kantats av olycka eller kriser för många i min omgivning. Peppar, peppar så har vi här hemma varit skonade den här månaden från större bekymmer, annat än att det är knapert i kassan. Trivialt i jämförelse vill jag påstå. Jag har fått höra om minst tre i min omgivning som ska skilja sig, en vän som fått besked om ett självmord (dock ingen jag känner), hot, självmordsförsök, sjukdomar och olika olyckor. Usch, livet kan verkligen vända på en hand, och man tar väl den trygga tillvaron lite för given i bland känner jag. Det går ju inte i repris tyvärr..

För att nämna något mer glädjande så var vi och kikade på när Heira deltog i sitt första luciafirande på dagis i tisdags. Hon fick vara tomte och satt i frökens knä och försökte hänga med i sångerna så gott hon kunde tillsammans med alla andra lucior, tärnor och tomtar.

Och efter det följde jag med en vän som är gravid, när hon skulle in till Uppsala och göra ultraljud. Det var så häftigt att få sitta med och uppleva det där med ultraljudet igen och se det lilla livet röra sig där inne. Efteråt blev det lite julklappshandling.

Nu ska jag iväg och hämta Heira på dagis om några minuter. Det var någon i hennes grupp som blivit magsjuk häromdan så det är väl bara att invänta det med då.. Lagom till jul vore underbart! Ironisk, jag lovar!