21.27
Min hjärna är nog lite fullproppad med intryck efter allt som skett den senaste tiden. Det har varit high-speed ända sen sist jag skrev kan man väl påstå. Ronnie har jobbat nu sju dagar från lördag till fredag, och började ju med förra helgen då han jobbar både lördag och söndag 6-18. Det blir en smula intensivt att vara själv så länge men det hänger väl mest på att man roar sig med nåt så går ju tiden fortare. Jag har nog en tendens att låsa mig vid att vara hemma för jag vet hur svårt det kan vara att hålla reda på kidsen själv. Eller ja, egentligen är det väl bara när jag ammar eller ska vagga Thorin till sömns som det är svårt att samtidigt hålla koll på Heira som älskar att klättra och ska utforska allt just nu. I lördags var mamma och Tage hit och hälsade på och åt middag här, vilket var supermysigt. Heira har börja sagt mormor så mamma blir så glad varje gång hon kläcker ur sig det. Hon har sagt mamma och pappa väldigt klart och tydligt nu några månader men har blandat ihop oss lite då och då. Men nu sitter det!
Ja, söndagen för en vecka sen var allt annat än min dag tror jag. Blev lite för mycket av det goda vad gäller gnälliga barn och värme, kombinerat med dålig nattsömn. I måndags räddade vi upp situationen och åkte och hade en mysdag ute i Marka. Ronnie sprang ut dit efter jobbet och vi stannade kvar på middag så det blev en heldag. Det är så härligt att se barnen leka ihop och bara vara.
Sen har resten av dagarna gått åt till att försöka få något vettigt gjort inför Thorins namnfest som gick av stapeln igår. Det blev en superlyckad och underbar dag där vi lyckades tränga ihop 30 personer här hemma. Med smörgåstårta, blåbärspaj och kakor (som underbara farmor samt Erika hjälpte mig få till) tror jag alla blev mätta och nöjda. Ronnie höll i själva ceremonin och vi "döpte" Thorin med vattenösning från samma kristallskål som farfar, pappa, jag och Heira blivit så det kändes väldigt högtidligt. Det är så sjukt hur man stressar och oroar sig inför kalas och sen känner man sådan frid efteråt när det är klart.
Det har varit så varmt den här veckan och jag har inte riktigt kunnat uppskatta det för vi haft så mycket vi ska hinna göra just den här veckan. Som barn, så långt tillbaka jag kan minnas, spenderades de här heta sommardagarna från morgon till kväll ute med pappa eller farmor och farfar ute på någon ö i skärgården så man får lite smått panik när man måste vara på land sådana dagar. Men samtidigt vet jag att havet finns där om jag verkligen verkligen vill komma ut..
Jag var förresten in till sjukhuset i torsdags så nu är förhoppningsvis det här med cellförändringar ur världen. Vill inte tänka på det där mer nu för det har varit sån jädrans långdragen procedur. Först gjorde jag alltså cellprov 2008 som visade på cellförändringar (för icke insatta hade jag ett så kalla HPV-virus som utvecklat cellförändringar, som i sin tur kan utvecklas till livmoderhalscancer). Det tog ett år innan jag fick tid för att ta bort det, sen har graviditeterna skjutit upp det ytterligare och nu äntligen är det gjort.. blää!
Idag har vi blivit bjudna på middag hos våra underbara grannar. Var supermysigt!
Nu ska jag bara vara en stund, smälta allt och sen krypa ner i sängen.
Min hjärna är nog lite fullproppad med intryck efter allt som skett den senaste tiden. Det har varit high-speed ända sen sist jag skrev kan man väl påstå. Ronnie har jobbat nu sju dagar från lördag till fredag, och började ju med förra helgen då han jobbar både lördag och söndag 6-18. Det blir en smula intensivt att vara själv så länge men det hänger väl mest på att man roar sig med nåt så går ju tiden fortare. Jag har nog en tendens att låsa mig vid att vara hemma för jag vet hur svårt det kan vara att hålla reda på kidsen själv. Eller ja, egentligen är det väl bara när jag ammar eller ska vagga Thorin till sömns som det är svårt att samtidigt hålla koll på Heira som älskar att klättra och ska utforska allt just nu. I lördags var mamma och Tage hit och hälsade på och åt middag här, vilket var supermysigt. Heira har börja sagt mormor så mamma blir så glad varje gång hon kläcker ur sig det. Hon har sagt mamma och pappa väldigt klart och tydligt nu några månader men har blandat ihop oss lite då och då. Men nu sitter det!
Ja, söndagen för en vecka sen var allt annat än min dag tror jag. Blev lite för mycket av det goda vad gäller gnälliga barn och värme, kombinerat med dålig nattsömn. I måndags räddade vi upp situationen och åkte och hade en mysdag ute i Marka. Ronnie sprang ut dit efter jobbet och vi stannade kvar på middag så det blev en heldag. Det är så härligt att se barnen leka ihop och bara vara.
Sen har resten av dagarna gått åt till att försöka få något vettigt gjort inför Thorins namnfest som gick av stapeln igår. Det blev en superlyckad och underbar dag där vi lyckades tränga ihop 30 personer här hemma. Med smörgåstårta, blåbärspaj och kakor (som underbara farmor samt Erika hjälpte mig få till) tror jag alla blev mätta och nöjda. Ronnie höll i själva ceremonin och vi "döpte" Thorin med vattenösning från samma kristallskål som farfar, pappa, jag och Heira blivit så det kändes väldigt högtidligt. Det är så sjukt hur man stressar och oroar sig inför kalas och sen känner man sådan frid efteråt när det är klart.
Det har varit så varmt den här veckan och jag har inte riktigt kunnat uppskatta det för vi haft så mycket vi ska hinna göra just den här veckan. Som barn, så långt tillbaka jag kan minnas, spenderades de här heta sommardagarna från morgon till kväll ute med pappa eller farmor och farfar ute på någon ö i skärgården så man får lite smått panik när man måste vara på land sådana dagar. Men samtidigt vet jag att havet finns där om jag verkligen verkligen vill komma ut..
Jag var förresten in till sjukhuset i torsdags så nu är förhoppningsvis det här med cellförändringar ur världen. Vill inte tänka på det där mer nu för det har varit sån jädrans långdragen procedur. Först gjorde jag alltså cellprov 2008 som visade på cellförändringar (för icke insatta hade jag ett så kalla HPV-virus som utvecklat cellförändringar, som i sin tur kan utvecklas till livmoderhalscancer). Det tog ett år innan jag fick tid för att ta bort det, sen har graviditeterna skjutit upp det ytterligare och nu äntligen är det gjort.. blää!
Idag har vi blivit bjudna på middag hos våra underbara grannar. Var supermysigt!
Nu ska jag bara vara en stund, smälta allt och sen krypa ner i sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar