Fyllgubbe

21.17

När jag åkte hem från stallet idag passerade jag en karl som hade cyklat omkull och låg alldeles stilla i ett dike precis innan man kommer in i själva Östhammar. Instinktivt stannar jag genast bilen och kliver ur för att kolla hur det är fatt. I samma stund som jag går fram till honom och han lyfter på huvudet märker jag att han är redigt full. Jag frågar om han vill ha skjuts sista biten hem. Han envisas med att ta sig hem på egen hand men vill inte att jag ska åka på en gång. Och så babblar han på, börjar gräva i väskan och oroar sig mest över om de två 70 cl whiskeyflaskor han har i väskan fortfarande är hela. Han kramar om mig och försöker pussa mig på kinden och tackar för att jag hjälpte honom upp och blir närgången."Jag vill älska med dig inatt jag". Nej, men fy f-n tänker jag för mig själv! Varför skulle jag stanna för den där fyllgubben?! Jag vänder genast på klacken och sätter mig i bilen och åker fort därifrån. Är det något jag avskyr och som jag nog aldrig riktigt kommer kunna tackla så är det just fulla människor. Av en rad olika erfarenheter av att fått se fulla människor under min uppväxt så sitter det djupt i mig att hålla dessa människor så långt ifrån mig som möjligt. Jag är så pissless på det och vill aldrig ha det i mitt liv! Är det något jag lovat mig själv så är det att mina barn aldrig ska behöva se mig full. Visst kan jag festa (även om det är oerhört sällan jag får lust till det) och om jag gör det så fixar jag hellre barnvakt de gångerna. Mina barn ska inte behöva se mig förändras till någon jag inte är, vilket jag tycker för stor mängd alkohol gör och aldrig är det till det bättre! Visst dricker jag något glas vin då och då men då har jag fortfarande kontroll och fortfarande samma trygghet för mina barn. Jag vill aldrig att de ska behöva känna sig otrygga på grund av något så dumt som alkohol! Ja, ja mina känslor, mina tankar over and out!

Ja, på tal om barn så hade jag en intressant natt i natt. Ronnie jobbade och jag tänkte vara smart och gå och lägga mig tidigt. Så här fortlöpte natten:
Jag somnar runt 22.25. Vaknar 22.55 av att Thorin gnyr till och tappat nappen.

Somnar om men vaknar igen 23.10 av att det börjar smälla massa fyrverkerier eller vad det var. Somnar om 23.20 ca. Vaknar 0.25 av att Heira står och gallskriker i sin säng. Jag går in till henne och lägger mig på golvet på en madrass till hon lugnar sig och somnar om. Först vid 1.15 somnar jag igen i min säng. Vaknar sen 2.40 av att Thorin börjar böka i sin säng och är hungrig. Ammar honom och hoppas på att han ska somna om bredvid mig. Icke! Han släpper taget och skriker. Har dragit ner rejält på amningen så förmodligen är det hans sätt att tala om att nu är det slutammat! Försöker vagga honom till sömns men han vill inte komma till ro. För att hans skrik inte ska väcka Heira tar jag med mig honom upp i famnen och lyckas samtidigt blanda till en flaska mjölkersättning ute i mörkret i köket. Klockan 4 lägger jag huvudet på min kudde igen och i samma stund som jag pustar ut och sluter ögonen börjar Heira gråta hejdlöst. Eftersom hon åt dåligt på kvällen så förstod jag att hon är hungrig. Jag lyfter upp henne för att trösta henne, går ut i köket och hämtar välling. Jag släpar in mitt täcke och bestämmer mig för att somna där med henne. Då är klockan ca 4.30. Klockan 6 slår jag upp ögonen av Thorin som börjar jollra för sig själv och tänker "Yes, nu är Ronnie på väg hem!" Han kommer hem, och eftersom han är ledig ända till i morgon eftermiddag erbjuder han sig att gå upp med barnen en stund och jag får sova en timme till. Ahhh! Aldrig har det varit så skönt att somna!

Nä, det där med djupsömn är på tok för överskattat!