23.00
Klockan är lite väl mycket och jag behöver verkligen sömnen nu, men det är så skönt att få någon timmes tystnad och egentid så här på kvällen. Idag har det varit lite lagom halvkaotiskt här hemma.
Gårdagen spenderades i Stockholm på Gröna lund med Madde och hennes pojkvän, medan Ronnie och kidsen var hemma. Det är så galet. Hennes pojkvän är över 2 m och får därav knappt åka några av attraktionerna. Men spökhuset och flygande mattan fick vi med honom på i vilket fall. Var en superkul dag men alldeles för varmt för en heldag där kanske. Nåväl, man kan aldrig få det där perfekta vädret och så länge man slipper regn får man vara tacksam. Jag såg hundratals föräldrar med barnvagnar strosa runt där i trängseln och hettan och tackade för att jag inte drog med barnen dit. Vad har så små barn för glädje av det egentligen?
Mina bröst/mjölkförråd var inte så glada över den här utflykten vill jag lova. Det blev ingen amning alls mellan 7.30 och 20.30 och den känslan, mina vänner, är svår att beskriva.. kanske som att vara supermegakissnödig, eller vrålhungrig, eller ha en molande tandvärk eller.. Ja, jag gör nog inte om det i alla fall förrän jag dragit ner på amningen ordentligt.
Ja, idag åkte Ronnie iväg för en heldag i Uppsala för att träna med sina kompisar där. Gårdagen verkade gått som en dans för honom och barnen här hemma, men den här dan har väl inte haft samma flow direkt. När Heira skulle sova lunchluren la jag Thorin i vagnen först så han fick somna, sen skulle jag söva Heira och försökte vara envis men fick ge upp efter 1½ timme. Sen fick vi besök och det kom aldrig tillfälle att prova lägga henne igen förrän det var sent på eftermiddagen och då var det lika bra att hålla henne vaken. Ronnie var hemma kl 19 här på kvällen. Vi skulle prova lägga Heira och då fick hon samma attack-reaktion som vid nattskräcken. Läs om det här: http://se.babycenter.com/toddler/sleep/nightterrors/.
Det har hänt i vaket tillstånd en gång tidigare och då var hon också extremt övertrött. Ja, är det någon som påstår att det här med sovrutiner hos barn inte är viktigt så har vi här ett levande bevis för att det är det! Fy fasen vad otäckt det är när det händer och det råd man får är bara att stanna hos barnet tills det går över av sig självt, det behöver inte tröst eftersom barnet inte minns vad som händer.. går ju helt emot ens känslor, men man är ju bara tacksam över att det finns ett namn för beteendet och att man inte är ensam om att uppleva det.
Klockan är lite väl mycket och jag behöver verkligen sömnen nu, men det är så skönt att få någon timmes tystnad och egentid så här på kvällen. Idag har det varit lite lagom halvkaotiskt här hemma.
Gårdagen spenderades i Stockholm på Gröna lund med Madde och hennes pojkvän, medan Ronnie och kidsen var hemma. Det är så galet. Hennes pojkvän är över 2 m och får därav knappt åka några av attraktionerna. Men spökhuset och flygande mattan fick vi med honom på i vilket fall. Var en superkul dag men alldeles för varmt för en heldag där kanske. Nåväl, man kan aldrig få det där perfekta vädret och så länge man slipper regn får man vara tacksam. Jag såg hundratals föräldrar med barnvagnar strosa runt där i trängseln och hettan och tackade för att jag inte drog med barnen dit. Vad har så små barn för glädje av det egentligen?
Mina bröst/mjölkförråd var inte så glada över den här utflykten vill jag lova. Det blev ingen amning alls mellan 7.30 och 20.30 och den känslan, mina vänner, är svår att beskriva.. kanske som att vara supermegakissnödig, eller vrålhungrig, eller ha en molande tandvärk eller.. Ja, jag gör nog inte om det i alla fall förrän jag dragit ner på amningen ordentligt.
Ja, idag åkte Ronnie iväg för en heldag i Uppsala för att träna med sina kompisar där. Gårdagen verkade gått som en dans för honom och barnen här hemma, men den här dan har väl inte haft samma flow direkt. När Heira skulle sova lunchluren la jag Thorin i vagnen först så han fick somna, sen skulle jag söva Heira och försökte vara envis men fick ge upp efter 1½ timme. Sen fick vi besök och det kom aldrig tillfälle att prova lägga henne igen förrän det var sent på eftermiddagen och då var det lika bra att hålla henne vaken. Ronnie var hemma kl 19 här på kvällen. Vi skulle prova lägga Heira och då fick hon samma attack-reaktion som vid nattskräcken. Läs om det här: http://se.babycenter.com/toddler/sleep/nightterrors/.
Det har hänt i vaket tillstånd en gång tidigare och då var hon också extremt övertrött. Ja, är det någon som påstår att det här med sovrutiner hos barn inte är viktigt så har vi här ett levande bevis för att det är det! Fy fasen vad otäckt det är när det händer och det råd man får är bara att stanna hos barnet tills det går över av sig självt, det behöver inte tröst eftersom barnet inte minns vad som händer.. går ju helt emot ens känslor, men man är ju bara tacksam över att det finns ett namn för beteendet och att man inte är ensam om att uppleva det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar