simultanblablabla..

20.40

Sitter och lyssnar på musik och det väcks så mycket inom en. Lycka, energi, minnen.. Varför ägnar man sig inte åt det oftare? Förr kändes det som man kunde lägga hur mycket tid som helst på att dra igång någon av cd-skivorna i hyllan och lyssna, ja då menar jag verkligen lyssna. Ligga i soffan och lyssna sig igenom ett helt album med konvolutet i handen och inte ha femtielva andra saker för sig som att laga mat, prata i telefon och smsa samtidigt. Eller när man var på stan så gick man in på skivaffären och kunde stå och bläddra bland skivorna hur länge som helst. Och konserter och festivaler.. Jisses vad man har ränt på än det ena och det andra. Just festivallivet saknar jag väl inte så mycket, men det där brinnande intresset jag hade för musik har på något sätt svalnat eller man "hinner" inte med det påstår man. Det var verkligen att kunna befinna sig här och nu för mig och det är nog inte mycket som får mig att slappna av så mycket som musik gör.

Ja, apropå det här med femtielva saker för sig så kan jag bli så less på att jag, och även andra med mig antar jag, fastnar i det här ekorrhjulet av att hela tiden vara beroende av konstanta intryck runt om oss. Hur många minuter om dagen har vi en stund där vi bara är..? Utan TV, internet, Mp3-spelaren, mobilen, tidningen, maten, dricksglaset i handen.. Det ska hända saker hela tiden och varför är det så viktigt för oss?