10.36
Jo, jag är nog allt en liten hycklare trots allt. He, he! Skrev i något tidigare inlägg att det inte är vikten som har betydelse för mig, utan att få komma i form och få bra kondition igen efter graviditeten. Men så börjar man fantisera om bikinitider och komma i fina sommarkläder så börjar kroppsideal-tankarna spöka sönder hjärnan totalt.
Så sitter man där och slösurfar och knappar in på någon konstig länk "..hur fort du kan nå din drömvikt.." bla bla "..börja med GI.." bla bla bla. Jo, det låter ju oerhört sunt och realistiskt att gå ner 30 kg på 4 månader! Puh!
För att vara ärlig så känner mig rätt harmonisk i det där ändå och har nog ju äldre jag blivit lärt mig att acceptera min kropp mer. Helt nöjd blir man nog aldrig och när jag tänker tillbaka på när jag var tonåring så uppfattade jag mig tjock även om jag var smalare då än jag någonsin varit efteråt. Det har så mycket med självkänsla att göra och det blir så fanatiskt med denna focus på det yttre istället för att kunna lägga vikt vid inre balans och sin personliga utveckling som jag anser vara värt SÅ mycket mer! Och vissa kan säkert hävda att är man inte nöjd sitt yttre kan man inte få bra självkänsla. Men tänk tvärtom istället, när du hittar dig själv och mår bra inombords så spelar inte utseendet så stor roll i slutändan.
Jag kom på ett enastående nyårslöfte "att försöka att inte lova mig själv någonting". Man blir oftast bara så besviken på sig själv i alla fall om man misslyckas.. Det löfte jag nästan lyckades hålla förra året var inte inte äta godis/snacks under hela 2010. Det gick superbra till oktober av någon anledning (gravidsuget kanske segrade), men lite halvduktig kände man sig ju i alla fall. Men detta är något jag tänker ta upp igen för jag har ändå märkt det att jag inte tycker det är så himla gott längre. Så har jag bara mitt älskade fika kvar att brottas med.. He, he!
Nåväl.. i slutändan känner jag att jag alltmer börjat få annat focus i livet sen jag blev förälder. Vad spelar det yttre och det materiella för roll för livet egentligen? Det är bara att fråga sig själv om man blir genuint och långsiktigt lyckligare av att få köpa de där dyra skorna, eller flashiga bilen, eller drastiskt förändra något hos sitt yttre?
Jo, jag är nog allt en liten hycklare trots allt. He, he! Skrev i något tidigare inlägg att det inte är vikten som har betydelse för mig, utan att få komma i form och få bra kondition igen efter graviditeten. Men så börjar man fantisera om bikinitider och komma i fina sommarkläder så börjar kroppsideal-tankarna spöka sönder hjärnan totalt.
Så sitter man där och slösurfar och knappar in på någon konstig länk "..hur fort du kan nå din drömvikt.." bla bla "..börja med GI.." bla bla bla. Jo, det låter ju oerhört sunt och realistiskt att gå ner 30 kg på 4 månader! Puh!
För att vara ärlig så känner mig rätt harmonisk i det där ändå och har nog ju äldre jag blivit lärt mig att acceptera min kropp mer. Helt nöjd blir man nog aldrig och när jag tänker tillbaka på när jag var tonåring så uppfattade jag mig tjock även om jag var smalare då än jag någonsin varit efteråt. Det har så mycket med självkänsla att göra och det blir så fanatiskt med denna focus på det yttre istället för att kunna lägga vikt vid inre balans och sin personliga utveckling som jag anser vara värt SÅ mycket mer! Och vissa kan säkert hävda att är man inte nöjd sitt yttre kan man inte få bra självkänsla. Men tänk tvärtom istället, när du hittar dig själv och mår bra inombords så spelar inte utseendet så stor roll i slutändan.
Jag kom på ett enastående nyårslöfte "att försöka att inte lova mig själv någonting". Man blir oftast bara så besviken på sig själv i alla fall om man misslyckas.. Det löfte jag nästan lyckades hålla förra året var inte inte äta godis/snacks under hela 2010. Det gick superbra till oktober av någon anledning (gravidsuget kanske segrade), men lite halvduktig kände man sig ju i alla fall. Men detta är något jag tänker ta upp igen för jag har ändå märkt det att jag inte tycker det är så himla gott längre. Så har jag bara mitt älskade fika kvar att brottas med.. He, he!
Nåväl.. i slutändan känner jag att jag alltmer börjat få annat focus i livet sen jag blev förälder. Vad spelar det yttre och det materiella för roll för livet egentligen? Det är bara att fråga sig själv om man blir genuint och långsiktigt lyckligare av att få köpa de där dyra skorna, eller flashiga bilen, eller drastiskt förändra något hos sitt yttre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar