Tror jag har svaret..

16.28

Har misstänkt en tid att jag råkat ut för något som kallas hälsporre. Går att läsa mer om det här: http://www.netdoktor.se/smarta/?_PageId=374. Det värsta är att det verkar ha blivit permanent. Efter förlossningen i vintras började jag med raska promenader och sen så fort snön hade smält och det var bart ute på stigarna började jag löpträna. Det kändes jättebra och jag körde på med 3 ggr/vecka i ett par månader. Tills mina fötter började protestera. Efter första känningarna har jag knappt kunna gå vanliga promenader utan att få ont och det gör mig så arg.

En häl och en sporre men inte hälsporre

Jag borde ju gå och kolla upp det hos läkare, men det känns rätt uppenbart att det är just det problemet, samt att man sällan gör så mycket åt det. Man får tipset att tejpa fötterna och att köpa inlägg. Så första steget blir väl att köpa inlägg. Känner mig genast så gammal om jag ska behöva ha hålfotsinlägg i skorna resten av livet. Men det är ju ganska oskyldiga krämpor och hinder ändå, så jag ska väl inte klaga. Det är väl bara det att man känner att man vill ha kontroll över sin kropp och att kunna göra vad man vill. Det började med all smärta med foglossningar hela förra hösten och sen det här. Jag vill kunna göra allt jag tycker är kul. Rida, promenera, styrketräna, jogga.. Det gäller väl att hitta andra motionsformer. Jag älskar simning och det är bra i alla lägen men när det blir 8 mil att åka fram och tillbaka till simhallen så blir man inte så motiverad. Jag funderade på att börja styrketräna igen för det trivdes jag jättebra med. Så det får väl bli något sånt. Men först köpa inlägg så kanske man kan njuta fullt ut av promenaderna igen till och börja med.