Ronnie sitter och kämpar med viruset han fått på sin dator. Jag sitter och kämpar med att skriva min blogg. Sned arbetsfördelning så är på kvällskvisten.. ;)
Vi har precis tittat på filmen Freedom writers från 2007, som handlar om hur en lärare påverkar elever med olika etnicitet, från olika tungt kriminella gäng till att motiveras att lägga gängrivaliteten åt sidan och vilja klara av skolan. Såklart att jag som socionom fastnar för den. Min dröm är att skolans focus mer kunde vara att känna in istället för att lära ut.
Ibland när man sitter på möten där ungdomar knappt är i skolan och tidigt hamnat hos soc pga kriminalitet etc så snöas det direkt in på "du måste nå målen för att.. bla bla", "måste sköta skolan bla bla..". Och så kommer förslaget "Men kan han/hon inte gå hos kuratorn och prata?" Jisses! Och vad? Uppfostra? Lära dem veta hut? Trolla?
Tyvärr efterfrågas det sällan om barnet ifråga skulle vilja ha stöttande samtal med en vuxen på skolan, utan skälen lyser igenom av desperata försök i hopp om mirakel, att förvandla det som inte passar inom skolans ramar.. Jag har hittat den arbetsidentitet jag vill ha och det är INTE att förvandla ungdomar eller stöpa dem i en mall, utan att vara deras språkrör och vilja föra deras talan i saken!
Hittade här tre ordspråk om barn som jag fastnade för:
"Barn får de smulor vi andra, som har makten, bestämmer att de skall ha."
"Det finns bara två bestående gåvor vi kan skänka våra barn. Det ena är rötter, den andra vingar."
"Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar, vi har lånat den av våra barn."
Idag har vi haft en jättemysig eftermiddag tillsammans med min barndomsvän Andrea och hennes kille Pontus. Vi gick och åt glass, satte oss och tog en varsin öl i solen och sen blev det lite middag hemma hos oss! Så skoj att ses igen och självklart snöade jag och Ea in på häst, häst, häst. Ahh... Hur hade våra liv sett ut utan dessa underbara varelser i tankarna? Och så mycket kul man har gjort tillsammans tack vare denna gemensamma nämnare!
Nu är det dags för sängen. I morgon blir det Ikea-tripp för mig, Heira och mamma medan Ronnie besöker sjukhuset och kollar upp sin brutna hand (förhoppningsvis för sista gången)!
Vi har precis tittat på filmen Freedom writers från 2007, som handlar om hur en lärare påverkar elever med olika etnicitet, från olika tungt kriminella gäng till att motiveras att lägga gängrivaliteten åt sidan och vilja klara av skolan. Såklart att jag som socionom fastnar för den. Min dröm är att skolans focus mer kunde vara att känna in istället för att lära ut.
Ibland när man sitter på möten där ungdomar knappt är i skolan och tidigt hamnat hos soc pga kriminalitet etc så snöas det direkt in på "du måste nå målen för att.. bla bla", "måste sköta skolan bla bla..". Och så kommer förslaget "Men kan han/hon inte gå hos kuratorn och prata?" Jisses! Och vad? Uppfostra? Lära dem veta hut? Trolla?
Tyvärr efterfrågas det sällan om barnet ifråga skulle vilja ha stöttande samtal med en vuxen på skolan, utan skälen lyser igenom av desperata försök i hopp om mirakel, att förvandla det som inte passar inom skolans ramar.. Jag har hittat den arbetsidentitet jag vill ha och det är INTE att förvandla ungdomar eller stöpa dem i en mall, utan att vara deras språkrör och vilja föra deras talan i saken!
Hittade här tre ordspråk om barn som jag fastnade för:
"Barn får de smulor vi andra, som har makten, bestämmer att de skall ha."
"Det finns bara två bestående gåvor vi kan skänka våra barn. Det ena är rötter, den andra vingar."
"Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar, vi har lånat den av våra barn."
Idag har vi haft en jättemysig eftermiddag tillsammans med min barndomsvän Andrea och hennes kille Pontus. Vi gick och åt glass, satte oss och tog en varsin öl i solen och sen blev det lite middag hemma hos oss! Så skoj att ses igen och självklart snöade jag och Ea in på häst, häst, häst. Ahh... Hur hade våra liv sett ut utan dessa underbara varelser i tankarna? Och så mycket kul man har gjort tillsammans tack vare denna gemensamma nämnare!
Nu är det dags för sängen. I morgon blir det Ikea-tripp för mig, Heira och mamma medan Ronnie besöker sjukhuset och kollar upp sin brutna hand (förhoppningsvis för sista gången)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar