Ge mig en ny hjärna

20.25

Det är nog första gången på länge jag bara vill dra ner rullgardinen (om jag hade någon) och bara blunda. Det är någon sorts apati som fyller mig. Finns det något tillstånd i livet där man kan tillåta sig att inte tänka på något? Det är så mycket man gör som blir halvdant eller påbörjat men inte avslutat. Orken och motivationen finns inte där.

Jag är en person som oftast och mest håller ångan uppe, som är glad, drivkraftig. Men nu för första gången på evigheter känner jag att luften pyste ur mig. Den känslan har kommit och gått just den här veckan. Vissa stunder på dan har jag massa energi och den där känslan är som bortblåst.

Min hjärna fylls av massa måsten och dessa jobbar jag ständigt på att få ur huvudet. Har vi betalat alla räkningar? Hur ser budgeten ut för nästa månad? Vi borde storstäda och rensa ur allt som behöver kastas. Måste byta till sommardäck, jädrar ett av dem har pyspunka. Ringa däckverkstan. Ronnie har brutit handleden, hur ska jag hinna med allt? Oj dags att vika undan tvätthögen som bara växer. Vad ska vi äta den här veckan? Nu ska jag komma igång med ridningen igen på allvar. Skulle så gärna vilja motionera mera. Dags att fixa i ordning Heiras rum. Tänk om man hade råd med ett hus? Vill ha en egen trädgård att gå ut i. Orkar inte med dessa trappor upp och ner med bebis som bara växer och växer?

ZZzzzz..ZzZzzz...