2021

Jädrar vad sen jag är på att skriva här. Tror det handlar lite om att inte ha energi till det riktigt. Den här fängslande känslan efter snart ett år i pandemin gör sitt. Man får hopp och sen grusas det. Gång på gång. 

Jag har pausat skrivandet sen i somras när min ettåriga kurs avslutades. Jag har sen hoppat på en kurs via jobbet hela hösten så energin har fått lagts på annat. Men nu i vår känner jag tilltron till att fortsätta. Mitt första utkast ska omarbetas rätt rejält. Det var färdigskrivet redan innan jag började kursen och jag påbörjade ett nytt under tiden jag pluggade som jag hunnit halvvägs med. Nu ska de båda knytas ihop och skickas vidare. 

Ett annat intresse som återuppstått är det här med att köpa skivor igen. Jag skulle åtminstone vilja samla på mig mina stora favoriter. Spotify i all ära. Men det är det där med att hålla i artistens verk. Så mycket mer känsla i det. Det får bli mina små hobbys på sidan om just nu. Och inte minst gå på konserter sen när det blir möjligt igen. Det är inte mycket som slår den känslan. Stå mitt i publikhavet och njuta av hög musik live. 

 

Jag kommer ihåg som tonåring att jag skrev nån form av bucketlist. Eller det va nog typ i början när jag och Ronnie blev tillsammans. Det va bland annat:

Ta körkort

Ta en examen

Tatuera mig

Hopps fallskärm 

Skaffa barn

Gifta mig

Köpa hus

Och i den ordningen kom det.

De punkterna är avklarade och mycket annat i livet utöver det såklart.

Om det är något jag skulle fylla på med så är det nog:

Tatuera mig igen

Avverka flera resmål 

Ha häst igen

Släppa en bok, gärna fler än så.

Gå i terapi

Mer motion i mitt liv 

Gå på fler konserter 

Åka på festival igen

 

Inte kommit till skott

16:15

Har tänkt att hålla den här bloggen lite mer aktiv men det kan bli lite av och på med det. Håll till godo. Plötsligt händer det. 

Det blev ett lugnt och fint kalasfirande för Heira på hennes 11-årsdag. Det blev också en stillsam jul. Vi träffades med lillebror, pappa och familjer ute och grillade korv på förmiddagen. Sen blev det Kalle på tv hemma, bara familjen. Julklappsöppning och julmat till kvällen. Det är underbart att få vara långlediga tillsammans. Det har till och med uppstått tillfällen när man kunnat känna "jaha... vad ska man hitta på nu då?" Annars har jag sett till att sysselsätta mig all ledig tid sista månaderna som gått. Är jag uppvarvad efter intensiva jobbveckor så tar jag lätt med mig det till helgen. Det jag verkligen behöver träna mer på är att kunna komma ner i varv snabbare så jag verkligen återhämtar mig på helgen. Det kanske kan va något att lova sig till 2021, om man nu ska ha ett nyårslöfte.

Skapar fina bilder

7:16

Nu orkar jag inte tänka på hur eländig denna pandemi är längre. Nu vill jag blicka framåt. Till man inte går och oroar sig för att nära och kära ska bli svårt sjuka. Till man kan umgås. Ha kalas för barnen. Fira festligheter och högtider. Resa. Röra sig fritt överallt. Gå på konserter igen. Tänk när vi är där igen ...

Måndag igen II

7:25

Tänk att en vecka kan gå så fort. Jag minns att jag och Ronnie någonstans bakåt i tiden kom överens om att vi skulle ta en promenad tillsammans varje kväll. En gång fick vi till det. Sen har vi varit småhängiga och slitna till och från sen dess. Och andra undanflykter såklart. Jag skulle så gärna vilja ha en vana som jag genuint känns motiverad att ha. Nu har jag tagit de där promenaderna på egen hand ändå med vovven och det är himla tur att hon finns. Man drar på sig regnjackan och tar sig ut varje dag oavsett. 

I helgen fixade jag klart Heiras klädkammare, så nu har jag piffat upp de flesta rum med lite färg och möbler, utom badrummen och små sovrummen. Väntar på nytt köksbord, ny soffa och lite småsaker. Jag lägger ut bilder när allt är hyfsat klart. Nu börjar det kännas hemtrevligt i alla fall. 

Måndag igen

08:10

Just nu känns det som livet snurrar på i hög hastighet. Hela november är avklarad. Phew. Svåraste månaden att ta sig igenom utan att bli deppig. Nu väntar julstämning och mys inom kort. Jobbar typ två veckor till. Sen semester. Jag fick två veckor semester i somras och tar igen det nu. Visst hade det varit trevligt att ta de två veckorna utomlands på en sandstrand. Längtar verkligen efter sol och värme. Samtidigt så är det som det är i världen och det är ett jädra stort lyxproblem att inte kunna resa för oss här i västvärlden. Den tiden kommer igen och det bästa man kan göra är att acceptera hur det är. 

Nu ser jag fram emot ledigt. Det har varit en intensiv höst på alla plan. Man har utvecklat nån sorts rädsla så fort man rör sig bland folk. Inte torgskräck då, utan Corona-skräck. Det ska bli intressant att se vilka effekter det här får på världen. Hur har vi det om två år. Hur många har klarat sig när det värsta är förbi? Hur många kommer ha förlorat någon? Hur kommer vårat sociala liv se ut? Arbeten? Ja, vem vet ...