Sitter och njuter av musik i öronen och sippar på en kopp kaffe. Fäller en tår över dem jag förlorat. Ibland dyker minnen upp. Bilder som väcker ens saknad. Det är så viktigt att låta det komma. Man får de där fina stunderna till sig. Stunder man delat. Så enormt att bära de minnena som är mer värda än guld. Jag saknar mina närmaste, mina älskade djur, fina kollegor och berörs när man hör andra förlora någon som inte längre finns med oss.
Jag har aldrig haft det här med tro och andlighet i mig. Jag önskar ibland att det fanns något som övertygade mig om att det finns något större än det liv vi lever här på jorden. Det är fint att se när människor hittar styrka i sin tro, vilken det än må vara och jag har stor respekt för allas rätt att tro på det de vill. Jag hör många fina berättelser om andras upplevelser om olika tecken och andliga upplevelser. Jag har ett öppet sinne för att allt är möjligt men skulle aldrig kunna tro på en gud exempelvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar