Irr i själen

23.30
Jag måste erkänna att jag är vilse. Inte alls gällande privatlivet. Mer med vad jag vill göra med karriären i åtanke. Den här tanken började gro i vintras när vi var på semester i värmen i två veckor och jag fick utrymme att stanna upp i vardagsssnurret man befinner sig i. Är det fler än jag som kan omvärdera meningen med livet vid sådana tillfällen? Jag tycker att vi genom våra första 20 år på något sätt matas med tanken att jobba tills man dör skulle var en sorts mening med livet. Jag kan få panik ibland av att livet snurrar fram och att jag ibland tappat kontrollen över det här med att göra medvetna val som gör gott för sin hälsas skull. Visst kan vi få välbetalt jobb och höga utbildningar men fyller det oss med välmående och meningsfullhet per automatik? Jag är superstolt att ha klarat mig igenom en högskoleexamen och jobbat över 10 år sedan dess. Men det där med att känna mening. Bli laddad med positiv energi och få en kick i jobbet. Det saknar jag. Den supermotiverade jag-vill-lära-mig-allt har ebbat ut.. Jag vet att det inte går att ha den där "nyförälskade" inställningen till jobbet för all framtid men jag tycker dock att man ska kunna komma hem om dagarna och ha mer att ge. Den känslan ska jag tillbaka till är målet. Nu har det den senare tiden mest varit jobba äta sova i veckorna. Nu mot våren har jag dock känt en förändring och stor glädje i att umgås med nära och kära igen men ett halvår innan det har jag bara velat ligga under täcket och inte möta en själ om jag fick välja och sett mer mattsvart på hela alltet.