Lugn

19.38
Sitter och kollar på nyheterna som handlat om narkolepsi i samband med vaccination mot svininfluensan för några år sen och hur tacksam jag är att inte drabbades av detta. Jag va gravid vid det stadiet när vaccinationerna skedde. På så sätt var jag en högriskgrupp och gick före i prioriteringen när det gällde att få vaccin. Jag minns hur jag kände en rädsla inför att ta detta eftersom man visste så lite om följderna. Samtidigt kände man en press från omgivningen att det skulle tas. "Det klart, du som är gravid." Nu vet jag bättre chloe tackar för att jag klarade mig från de otäcka följderna.

Vi har varit på grötkväll på förskolan ikväll. Så sällan man får träffa alla övriga familjer på sina barns avdelningar, så det va riktigt trevligt.

Barnen somnade fort när vi kom hem. Ronnie är iväg och håller parkourträning men är på väg hem nu. Så kommer det till min egen träning här på kvällen. Det tar verkligen emot. Ska jag verkligen? De här två timmarna tystnad innan man somnar och denna enda kravlösa stund på dygnet blir så dyrbar. Jag har inga ursäkter men samtidigt har jag hundra. Jo, ikväll blir det att bara koppla av med Ronnie.

Det va någon som kräktes precis utanför rummet jag satt på en av skolorna idag och man blir direkt nojjig. Jag hatar magsjuka för det vänder ut och in på hela kroppen. Nä det slipper jag gärna här hemma.

Snön yr här utanför. Nu har första vintern kommit. Det är sagolikt. Snön gör att jag får nytt hopp och glädje. Barnen kan åka pulka till och från dagis och vi kan va ute och busa i massor.

Nu dags för lite seriemys i soffan.