Fina fisken

19.28
Blev fisk till middag idag.
Barnen har precis somnat för kvällen. Ikväll blir det lugna puckar. En kopp te, tända ljus och krypa ner i soffan.

Jag känner av stressen som lätt infinner sig innan man kommer i fas och lär sig hur läget är på jobbet. Och skanna av tre skolor med tre olika rektorer och olika förväntningar tar lite energi så här i uppstarten.

En utmärkt ventil för att släppa allt innan man kommer hem, är att träna och min målsättning blir att göra det på vägen hem eller direkt efter jobbet. Idag blev det en 3 km springtur. Tog 20 min men jag kände att jag tappat massor i kondition och sen jag började jobba har jag valt bort det för att få ihop alla andra vardagsrutiner.

Men det går fort att komma igen. Har sedan länge försökt skriva upp alla motionspass i kalendern som en kul morot. När jag började springa regelbundet efter det blev ordning på hälsporre och bäckenet va 28 feb, nästan ett år efter Thorin föddes. Jag började på 3km och en månad senare va jag uppe i 7km. Hela tiden har det blivit en snitthastighet på 9km/h vilket har känts lagom och inget jag haft ambitionen att öka. I april blev det en topp då jag kom upp i nästan 8 mil på en månad och då jag joggade 3x8km/vecka. När jag blickar tillbaka så ser jag ju att det helt klart är sjukdom som drar ner min motivation och då jag har så svårt att komma igen. Har haft fyra veckor det senaste halvåret då jag varit utslagen. Penicillinkurer, feber och rethosta i olika omgångar. Så håller jag mig frisk så ska det hålla!

Igår va jag mammaledig och då kom Erika och barnen över. Och vilket kaos det blir med fyra 1,2,3-åringar innan rangordningen infunnit sig och efter hundra "min" här och "min" där. Men kul va det!

Ja, simultankapaciteten har ju blivit uppgraderad sen man blev förälder i alla fall. Igår gjorde jag frasvåfflor, stekte köttbullar, pratade i telefon och tröstade en ledsen Thorin samtidigt.

Nä nu blir det totalt hjärnsläpp en stund och inte tänka på nåt!